Robinson Crusoe - vem ar det?

Efter att ha akt med Colin McRae pa en vag gjord av grevè ost sa har vi nu alltsa kommit fram till den genuina surfbyn Santa Catalina. Dagarna bestar av farsk frukt, nybakade empenadas, stekande sol och svajande palmer over vita strander. Byn har klarat sig fran den varsta turismen (an sa lange) och man koper nyplockade vattenmeloner, ananasar och bananer av en bil som kommer varannan dag, man koper sin farska fisk av fiskarna nar de kommer in pa kvallen, man gar pa den dolda stigen en bit in i djunglen for att kopa sina rykande farska empenadas pa morgonen innan man gar en liten promenad till faglarnas sanger for att komma till favorit stranden. Nar man har gjort allt detta? Da ligger man i en skon hangmatta i skuggan, kanske laser man boken om Robinson Crusoe? Om nagon nu skulle gora det sa kan jag be er att slanga den boken. Las detta istallet:

Allt borjade en tidig morgon. Vi satt och at frukost tillsammans med en engelsman, Toby, och en amerikan, Bryan, och funderade over vad dagen skulle kunna erbjuda. Toby och Bryan skojade om att vi skulle tavla om vem som kunde simma snabbast till on som ligger (till synes) hyffsat nara stranden dar vi bor. Skojandet blev allvar och vi utrustade oss med simfenor och cyklop.  

Bryan, Toby och Martin radade upp sig pa startlinjen en bit ut pa den lagvattensdrabbade stranden. Anton hade planerat att agera fotograf!

Ready, set, GO!

Startskottet gick och de tre musketorerna sprang allt var de kunde ut i vattnet for att vinna vadet som innebar att forloraren bjod pa middag och en ol. Bryan tog taten medans Martin och Toby hade ett race sinsemellan. Halvvags till andra on forstod vi hur langt det egentligen var. femtio minuter senare kravlade sig Bryan upp pa den avlagsna on som vinnare, tvaa kom lite ovantat kameramannen Anton som trots sitt handikapp med en kamera i ena handen visade sig vara en skicklig simmare. Trea kom Toby och Martin kom pa en stark fjardeplats.

Det var det varsta jag gjort! Sa Martin sa fort han slapat sig ur det turkosa vattnet.

Val pa land beskadade vi en o som inte sett turismens dagar och vita strander samsades med turkos vatten och vassa klippor. Vi blickade tillbaka mot Santa Catalina. Simmade vi sa langt?!

Hungern tog vid och vi forsokte att fa ner kokosnotter, vilket visade sig vara svarare an man kan tro. Helt plotsligt kom det tva av ons skygga invanare. De larde oss konsten att jaga hummer utan att fanga nagot. Hungriga och uppgivna ville vi ta oss tillbaka till Santa Catalina, men vinden hade okat och strommarna var foradiska sa vi vagade inte simma igen. Pa stranden lag det mangder med bambustockar och annat skrap som vinden och haven tagit med sig. Akta overlevare som vi ar kommer vi pa den geniala idén att bygga en egen flotte! Arbetet delades upp och Anton och Toby gick ivag for att leta efter material som kunde binda ihop bambustockarna som Martin och Bryan samlade ihop. Timmar senare lag flotten fardig for sjosattning! Tillsammans bar de fyra Robinsonarna flotten ner till vattnet och blev inte forvanade over att den flot!

Tva personer fick sitta pa flotten och paddla medans tva fick simma bakom och putta pa. Nar vi borjade var overfard ropar en av invanarna: Tiburones, tiburones!. Att detta betydde haj visste de flesta av oss. Att det fanns tigerhaj, tjurhaj och sa vidare, ville vi helst inte ha vetat. Behall lugnet i stolen dar hemma, det varsta vi sag var en stor (STOR) skoldpadda som skramde livet ur Martin som trodde att det var en haj.

Vi paddlade pa med siktet installt, och med malet att overleva.

Efter mer an en timma nadde vara fotter antligen bottnen, vi var framme!

Sa, Robinson Crusoe? Vem ar det?

Panama City to Santa Catalina!

Kort sammanfattning om vad vi har gjort sen vi sist skrev! :)

- Det blev ingenting med cyklingen pa oarna i Panama City, for att vi fick reda pa att man inte fick vistas i staden utan klader pa overkroppen, och bonabranna vill vi inte ha! Sa vi struntade i det! Istallet sa tankte vi att vi skulle aka ut till den gamla delen av staden, Casco Viejo. Men tidsoptimister som vi ar, och pga ett ganska langsamt buss system sa tog det oss lite langre tid an vad vi egentligen hade tankt oss. Sa nar vi antligen kom fram borjade det att skymma, och en hel del konstiga manniskor borjade komma fram pa gatorna, startin to get creapy here! Men vi tankte att vi anda skulle fortsatta in i Casco Viejo sa att vi iaf hade sett det. Det gick inte! Utanfor stadsdelen, som ar en av dom finare i Panama City, stod det en hel del vakter och blockerde vagen for oss! Sa in dar kom vi inte. Men da tankte vi att det ar inte mer med det och borjade dra oss lite latt darifran. Folk borjade ganska snabbt narma sig oss, och vi hoppade snabbt in i narmsta taxi som tog oss hela vagen tillbaka till hostelet!
Dagen efter denna handelserika tur tankte vi att vi skulle fortsatta var Panama tour med en resa till San Carlos. En liten by med en del fina strander dar vi tankte att vi skulle kunna kopa oss varsin brada och surfa lite. :)
Vi tog en lokal buss som tog oss till en stor bussterminal dar vi senare skulle ta en buss till San Carlos! Bussturen gick bra anda till slutet da vi trodde att andstationen var San Carlos, men sa var icke fallet. Men som tur var sa hamnade vi bara 5 minuter for langt och dar fanns det ocksa ett fint stalle att bo pa sa vi checkade in dar.
Men nagon surf blev det inte for oss, for det fanns inga brador att kopa och att hyra blev alldeles for dyrt. Sa vi stannade bara 2 natter, men vi hade en trevlig tid dar anda.

Efter de 2 natterna tog vi en buss till Santa catalina dar vi ar nu!


25 timmar och annu fler grader senare...

Total restid: 25 timmar.
Temperaturskillnad mot Sverige: Minst +30 grader.

Det borjade vid 4 tiden pa torsdag natt. Martins valdigt snalla pappa Bengt korde oss till Landvetter flygplats dar resan tog fart pa riktigt. Flyget gick kl 07.00 till Paris. Fran Paris bar det av mot Atlanta, lang flygning med ganska illa turbulens over England (jag trodde att vi skulle do). Fyra filmer och nagra armhavningar att gora senare landade vi i ett ruggigt, tre gradigt Atlanta. Vi var hungriga, och framforallt torstiga, sa vi satte oss pa en fin pub inne pa flygplatsen och bestallde in varsin cheesburger with fries och en mycket fin och mycket kall Samuel Adams Boston Lager.

17.30 lokal tid (sex timmar efter svensk tid) gick planet till Panama City, vi hade inte kunnat sova pa tidigare flyg men denna gang fick vi tre saten var och lyckades komma ikapp John Blund lite iallafall. Innan landning gav piloten oss en nagot att langta efter "Gound temperature is 28 degrees". Klockan 22.00 fick vi mota varmevaggen och det kandes helt okej ;) Vi tog, tillsammans med tva svenskar vi traffat pa flyget, en taxi till vart hostel Panama by Luis dar vi sitter nu! Klockan ar runt lunch och vi har redan hunnit med att ga en tva timmar lang promenad (vilsegang) i Panama City. Snart ska vi ta en taxi till ett stalle i utkanten av staden dar vi ska hyra cyklar och cykla runt pa sma oar :) Forhoppningsvis aven ta ett efterlangtat dopp i det stora bla.

Vi har inget att klaga pa, forutom amerikanare som klagar! Sol, varme och kalla Balboa, we can get used to this.

/Lifecrew

PS: Fragor som kan ha uppkommit dar hemma: Varfor i h*****e gor ni armhavningar pa semestern?! Svar: En kall = Tio armhavningar och tio situps. Believe it or not.


Life, here we come!

Detta kommer att vara vara Anton och Martins dagbok under vår World Tour 2011! Ni kommer att få följa med oss på en oförglömlig resa genom Panamas täta regnskogar, längs Costa Ricas vita stränder, till filmernas stad Los Angeles, över till surfingens barndomsöar Hawaii, och sedan till the classic New York. Nu kör vi! Lifestaff

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0