Los Angeles
Efter att ha sagt hejda till Julen pa flygplatsen i Alajuela flog vi vidare mot nasta mal, Los Angeles. Efter en forsening och en mellanlandning kom vi tillslut fram till ett bekymrande kallt L.A, runt tolv pa natten. Vi hade bokat boende samma morgonen pa ett hostel i Venice, men nar vi kom fram sa hade de bara en sang. Vi forsokte forgaves losa problemet men hamnade efter manga om och men pa ett motel som var hamtat ur en klassisk skrackrulle. Frusna vaknade vi upp tidigt morognen darpa, packade vara grejer och gick tillbaka mot Venice beach. Vi kom dit, at frukost, gick tillbaka till Venice Beach Cotel (hostelet) och lyckades boka nagra natter. Efterat gick vi langs med strandpromenaden mot Santa Monica i jakt pa en skatebutik som vi hade last om. Det soliga kalifornien som vi alltid sett framfor oss, var kallt och molnigt. Istallet for bikinis och surfshorts hade folk pa sig tjocka jackor och mossor, riktigt sa kallt var det inte. Vi kom tillslut fram till Rip City, dar Papa Jim visade stor kunnighet inom skate- och longboarding. En gammal brada av market Zephyr hangde pa vaggen med en autograf, Anton fragade om den var akta. Do you see what it says? Fragade Jim. Peralta, svarade Anton. He's a nice guy. Sa Jim. (For er som inte vet vad vi snackar om, las lite pa wikipedia). De hade tyvarr inte bradorna vi ville, men de skulle ha dem i butiken inom nagra dagar. Miljovanliga som vi ar hyrde vi inte bil i L.A trots alla rekommendationer. Det tog oss till exempel fyra timmar att ta oss till Hollywood, men det var lugnt! Vi gick runt i Beverly Hills och vi gick till Hollywood walk of fame. En av dagarna akte vi till Universal Studios, det var riktigt haftigt och vi kande oss som sma barn for en dag!
En dag nar vi var ute och akte pa vara senare nyinkopta longboards langs med strandpromenaden kanner Martin igen en blond kalufs som kommer gaendes pa promenaden. Det var Erika, en tjej som vi umgicks mycket med pa Bali for tva och ett halvt ar sedan, som var i L.A samtidigt som oss tillsammans med sin pojkvan Patrik! Vi hade horts av lite innan men vi kunde inte tro att vi skulle stota in i dem pa gatan sadar! De bjod oss hem pa middag i deras lagenhet ganska nara oss. Vi at tacos och tog nagon ol, pratade om gamla minnen och nya. Runt midnatt fragar de spontant om vi vill aka med till Las Vegas morgonen darpa. Varfor inte tankte vi och sa JA. De hade hyrt en bil sa det var bara att aka med. Sa istallet for att aka soderut langs med kusten sa var vi nu pavag till Las Vegas! Spontant, we like.
En dag nar vi var ute och akte pa vara senare nyinkopta longboards langs med strandpromenaden kanner Martin igen en blond kalufs som kommer gaendes pa promenaden. Det var Erika, en tjej som vi umgicks mycket med pa Bali for tva och ett halvt ar sedan, som var i L.A samtidigt som oss tillsammans med sin pojkvan Patrik! Vi hade horts av lite innan men vi kunde inte tro att vi skulle stota in i dem pa gatan sadar! De bjod oss hem pa middag i deras lagenhet ganska nara oss. Vi at tacos och tog nagon ol, pratade om gamla minnen och nya. Runt midnatt fragar de spontant om vi vill aka med till Las Vegas morgonen darpa. Varfor inte tankte vi och sa JA. De hade hyrt en bil sa det var bara att aka med. Sa istallet for att aka soderut langs med kusten sa var vi nu pavag till Las Vegas! Spontant, we like.
Santa Teresa, bra surfing och en tsunamivarning
Efter tolv timmar pa en forvanansvart frasch buss tillsammans med nagra semesterfirande kanadensare, kom vi vid halv tio pa kvallen fram till Playa Carmen i Santa Teresa. Vi checkade in pa Tranquilo Backpackers i hopp om att hitta Malin och Susanna morgonen darpa. Efter att ha fatt smaka pa en natt med oppna fonster utan myggnat sa sag iallafall Anton ut som att han hade bjudit hela familjen Mygga pa middag. Dagen efter markte vi att vi bodde ganska langt ifran vara goda vanner, men vi trivdes sa bra sa vi stannade pa samma hostel.
Om det var vagorna som var grymma eller om det var vi som hade blivit battre pa att surfa pa fyra veckor ar vi inte sakra pa, en kombination kanske! Det gick i vilket fall valdigt bra for bada tva.
Dagarna i Santa Teresa sag ungefar ut sahar:
Vakna innan solen
Ga ner barfota till stranden med bradan under armen
Surfing i kanske tva timmar
Pannkaksfrukost
Hang med vara goa vanner pa hostelet
Lunch
Vila
Solnedgangssurf
Middag
Ol
Ol
Kanske en vals eller tva
Sahar levde vi under tva och en halv vecka. Det var najs.
Sent en natt/tidigt en morgon pavag hem fran sista valsen moter Martin, Daniel, Johan och Johannes (skon kille fran smaland) en familj i en bil som sager att en tsunami har traffat Japan och vi maste darifran! Anton, som kanske hade hunnit sova i tio minuter blev lite forvanad nar Johan vackte honom med nyheten... Johannes sprang runt och vackte hela hostelet och tillsammans med all var packning begav vi oss upp i bergen, utan att veta vad som skulle handa. En bit upp fick vi aka med en flakbil till narmaste bensinstation. Efter en stund dar tog vi bussen till Cobano, en liten by uppe i bergen. Vantan borjade... Internetcafet oppnade och vi kunde uppdatera oss. Vi somnade sa fort vi satt bekvamt och vi kande pa oss att den dagen skulle bli lang, och det blev den. Vi satt pa en restaurang tillsammans med ett gang andra resenarer fran hostelet och foljde nyheterna pa tv. Katastrof. Tsunamin skulle enligt CNN traffa Costa Ricas kust runt klockan fyra pa eftermiddagen. Runt klockan tre bestamde sig Anton, Johan och Daniel for att aka tillbaka till Santa Teresa for att kunna se vagen. Martin tog det sakra fore det osakra och stannade kvar i byn medans de tre nyfikna (kanske dumma?) pojkarna tog en taxi mot stranden. Innan hade de last om ett hotell som lag uppe i bergen med en pool som sag ut att fortsatta ut i havet och perfekt utsikt. De akte upp och upp i bergen, kom fram till hotellet och kunde inte sluta le. Sju kalla ol senare och en underbar solnedgang (det kom ingen vag) begav de sig tillbaka till hostelet dar de traffade Martin igen. Faran var over. Dagarna rullade pa som vanligt och bjod pa en och annan champions league-match tillsammans med var numera gode van Julen fran Baskien.
En av dagarna hyrde vi fyrhjulingar och akte offroad i en timma tills vi kom fram till Montezumas vattenfall. Det blev en go dag med ett fjortonmeters hopp fran ett vattenfall.
Datumen flog forbi och vipps sa var vi i Alajuela, en stad nara flygplatsen, dar vi spenderade den sista dagen tillsammans med Julen och ett par ol.
Om det var vagorna som var grymma eller om det var vi som hade blivit battre pa att surfa pa fyra veckor ar vi inte sakra pa, en kombination kanske! Det gick i vilket fall valdigt bra for bada tva.
Dagarna i Santa Teresa sag ungefar ut sahar:
Vakna innan solen
Ga ner barfota till stranden med bradan under armen
Surfing i kanske tva timmar
Pannkaksfrukost
Hang med vara goa vanner pa hostelet
Lunch
Vila
Solnedgangssurf
Middag
Ol
Ol
Kanske en vals eller tva
Sahar levde vi under tva och en halv vecka. Det var najs.
Sent en natt/tidigt en morgon pavag hem fran sista valsen moter Martin, Daniel, Johan och Johannes (skon kille fran smaland) en familj i en bil som sager att en tsunami har traffat Japan och vi maste darifran! Anton, som kanske hade hunnit sova i tio minuter blev lite forvanad nar Johan vackte honom med nyheten... Johannes sprang runt och vackte hela hostelet och tillsammans med all var packning begav vi oss upp i bergen, utan att veta vad som skulle handa. En bit upp fick vi aka med en flakbil till narmaste bensinstation. Efter en stund dar tog vi bussen till Cobano, en liten by uppe i bergen. Vantan borjade... Internetcafet oppnade och vi kunde uppdatera oss. Vi somnade sa fort vi satt bekvamt och vi kande pa oss att den dagen skulle bli lang, och det blev den. Vi satt pa en restaurang tillsammans med ett gang andra resenarer fran hostelet och foljde nyheterna pa tv. Katastrof. Tsunamin skulle enligt CNN traffa Costa Ricas kust runt klockan fyra pa eftermiddagen. Runt klockan tre bestamde sig Anton, Johan och Daniel for att aka tillbaka till Santa Teresa for att kunna se vagen. Martin tog det sakra fore det osakra och stannade kvar i byn medans de tre nyfikna (kanske dumma?) pojkarna tog en taxi mot stranden. Innan hade de last om ett hotell som lag uppe i bergen med en pool som sag ut att fortsatta ut i havet och perfekt utsikt. De akte upp och upp i bergen, kom fram till hotellet och kunde inte sluta le. Sju kalla ol senare och en underbar solnedgang (det kom ingen vag) begav de sig tillbaka till hostelet dar de traffade Martin igen. Faran var over. Dagarna rullade pa som vanligt och bjod pa en och annan champions league-match tillsammans med var numera gode van Julen fran Baskien.
En av dagarna hyrde vi fyrhjulingar och akte offroad i en timma tills vi kom fram till Montezumas vattenfall. Det blev en go dag med ett fjortonmeters hopp fran ett vattenfall.
Datumen flog forbi och vipps sa var vi i Alajuela, en stad nara flygplatsen, dar vi spenderade den sista dagen tillsammans med Julen och ett par ol.
Cahuita - en dag i vykortet
Vi borjar med att be liiite om ursakt for att vi har varit sa daliga med att skriva pa sista tiden... Skriver fran San Diego nu och det gar inte att ladda bilder sa ni far klara er utan :)
Efter att brannan avtagit lite under nagra dagar med regn sa kom vi fram till Cahuita, cirka trettio minuter norr om var forra destination Puerto Viejo de Talamanca. Vi kom fram pa eftermiddagen, hittade ett hostel till okej pris och gick sedan for att ata middag. Det vi sa innan vi kom till Cahuita var att vi skulle stanna dar samma dag som vi kom och sedan aka vidare mot vastkusten morgonen darpa, men efter att Anton sagt sitt om hurvida han ville aka eller inte sa borjade de andra tanka efter och andra sig till att stanna en hel dag till. Det gjorde vi ratt i.
Vi vaknade upp, packade vara vaskor med kamera och solkram, handlade lite picknick och begav oss mot ingangen till Cahuitas nationalpark. Vi besokte parken en snabbis dagen innan men hann inte langt innan en vakt sa att vi inte kunde ga langre innan det blev morkt. Vi vandrade pa en stig genom en gron och frodig skog med det korallbla havet lockandes genom stammarna mot ost. Aporna skrek och lockade till ett och annat foto. Vi gick ratt sa langsamt eftersom att det var sa mycket att se! Vi lekte Tarzan i lianer, identifierade fotspar i leran och beundrade de stora myrornas highway dar de bar pa blad storre an handflatan (nastan). En tvattbjorn satt dar, en stor fjaril dar. Mycket att se helt enkelt, men efter kanske fyrtio minuters promenad kom vi utanfor skogens granser och hamnade pa en vykortsperfekt strand. Vi var lite hungriga sa vi bestamde oss for att ata lite mackor med jordnotssmor som vi hade handlat innan. Ratt var det ar skriker Anton till, det var en apa som hade skramt honom nar han rotade runt i sin vaska. Apan fick med sig Daniel och Johans pase med brod! En bit in i skogen under en gren satt apan sen och tryckte i sig hela brodet samtidigt och hanlog nastan lite mot tva besvikna herrar som onskar att de kunde klattra battre. Efter incidenten med apan ville Anton och Daniel ha varsin kokosnot. De hittade en palm med stora och mogna notter, Anton klattrade upp i ett trad bredvid palmen och borjade forsoka fa ner dem. Efter en hel del bevis pa kreativitet fick Anton tillslut ner tva notter. Att oppna en kokosnot ar svarare an man tror men de bada Robinsonarna lyckades efter hart slit fa ut varsin not ut noten (den klassiska bruna med tre hal). En schweizisk armeknivs korkskruv fungerade perfekt for att fixa ett drickhal, och sa gott det var!
Efter nagra timmars strandhang begav vi oss hemat. Halvvags tillbaka motte vi en local som visade oss tva ormar som tydligen var valdigt giftiga! Vi gick vidare och motte en grupp med tvattbjornar. Anton tyckte, dels att Martin kunde fa ta en bra bild, och dels att de sag sa snalla ut sa han ville gosa med en. Han satte sig pa huk och lockade med handen. Big mistake. Den pa utsidan gulliga tvattbjornen visade sig vara en varelse sand fran helvetet pa insidan. Nar den var tio centimeter ifran Anton liknade den mer en orm nar den attackerade hans hand! Ett kraftigt hugg senare blodde det fran en vansinnig Antons hand. GOSA ALDRIG MED VILDA DJUR OM DE HAR TANDER! Speciellt inte tvattbjornar, de ar elaka. Efter att Anton gjort allt han kunnat for att suga ut all eventuell rabiessmitta ur sina tva sar gick vi vidare hemat. Vi avslutade dagen med en bigsize ol.
Morgonen darpa tog vi bussen mot vastkusten och Santa Teresa...
Efter att brannan avtagit lite under nagra dagar med regn sa kom vi fram till Cahuita, cirka trettio minuter norr om var forra destination Puerto Viejo de Talamanca. Vi kom fram pa eftermiddagen, hittade ett hostel till okej pris och gick sedan for att ata middag. Det vi sa innan vi kom till Cahuita var att vi skulle stanna dar samma dag som vi kom och sedan aka vidare mot vastkusten morgonen darpa, men efter att Anton sagt sitt om hurvida han ville aka eller inte sa borjade de andra tanka efter och andra sig till att stanna en hel dag till. Det gjorde vi ratt i.
Vi vaknade upp, packade vara vaskor med kamera och solkram, handlade lite picknick och begav oss mot ingangen till Cahuitas nationalpark. Vi besokte parken en snabbis dagen innan men hann inte langt innan en vakt sa att vi inte kunde ga langre innan det blev morkt. Vi vandrade pa en stig genom en gron och frodig skog med det korallbla havet lockandes genom stammarna mot ost. Aporna skrek och lockade till ett och annat foto. Vi gick ratt sa langsamt eftersom att det var sa mycket att se! Vi lekte Tarzan i lianer, identifierade fotspar i leran och beundrade de stora myrornas highway dar de bar pa blad storre an handflatan (nastan). En tvattbjorn satt dar, en stor fjaril dar. Mycket att se helt enkelt, men efter kanske fyrtio minuters promenad kom vi utanfor skogens granser och hamnade pa en vykortsperfekt strand. Vi var lite hungriga sa vi bestamde oss for att ata lite mackor med jordnotssmor som vi hade handlat innan. Ratt var det ar skriker Anton till, det var en apa som hade skramt honom nar han rotade runt i sin vaska. Apan fick med sig Daniel och Johans pase med brod! En bit in i skogen under en gren satt apan sen och tryckte i sig hela brodet samtidigt och hanlog nastan lite mot tva besvikna herrar som onskar att de kunde klattra battre. Efter incidenten med apan ville Anton och Daniel ha varsin kokosnot. De hittade en palm med stora och mogna notter, Anton klattrade upp i ett trad bredvid palmen och borjade forsoka fa ner dem. Efter en hel del bevis pa kreativitet fick Anton tillslut ner tva notter. Att oppna en kokosnot ar svarare an man tror men de bada Robinsonarna lyckades efter hart slit fa ut varsin not ut noten (den klassiska bruna med tre hal). En schweizisk armeknivs korkskruv fungerade perfekt for att fixa ett drickhal, och sa gott det var!
Efter nagra timmars strandhang begav vi oss hemat. Halvvags tillbaka motte vi en local som visade oss tva ormar som tydligen var valdigt giftiga! Vi gick vidare och motte en grupp med tvattbjornar. Anton tyckte, dels att Martin kunde fa ta en bra bild, och dels att de sag sa snalla ut sa han ville gosa med en. Han satte sig pa huk och lockade med handen. Big mistake. Den pa utsidan gulliga tvattbjornen visade sig vara en varelse sand fran helvetet pa insidan. Nar den var tio centimeter ifran Anton liknade den mer en orm nar den attackerade hans hand! Ett kraftigt hugg senare blodde det fran en vansinnig Antons hand. GOSA ALDRIG MED VILDA DJUR OM DE HAR TANDER! Speciellt inte tvattbjornar, de ar elaka. Efter att Anton gjort allt han kunnat for att suga ut all eventuell rabiessmitta ur sina tva sar gick vi vidare hemat. Vi avslutade dagen med en bigsize ol.
Morgonen darpa tog vi bussen mot vastkusten och Santa Teresa...
