Santa Teresa, bra surfing och en tsunamivarning
Efter tolv timmar pa en forvanansvart frasch buss tillsammans med nagra semesterfirande kanadensare, kom vi vid halv tio pa kvallen fram till Playa Carmen i Santa Teresa. Vi checkade in pa Tranquilo Backpackers i hopp om att hitta Malin och Susanna morgonen darpa. Efter att ha fatt smaka pa en natt med oppna fonster utan myggnat sa sag iallafall Anton ut som att han hade bjudit hela familjen Mygga pa middag. Dagen efter markte vi att vi bodde ganska langt ifran vara goda vanner, men vi trivdes sa bra sa vi stannade pa samma hostel.
Om det var vagorna som var grymma eller om det var vi som hade blivit battre pa att surfa pa fyra veckor ar vi inte sakra pa, en kombination kanske! Det gick i vilket fall valdigt bra for bada tva.
Dagarna i Santa Teresa sag ungefar ut sahar:
Vakna innan solen
Ga ner barfota till stranden med bradan under armen
Surfing i kanske tva timmar
Pannkaksfrukost
Hang med vara goa vanner pa hostelet
Lunch
Vila
Solnedgangssurf
Middag
Ol
Ol
Kanske en vals eller tva
Sahar levde vi under tva och en halv vecka. Det var najs.
Sent en natt/tidigt en morgon pavag hem fran sista valsen moter Martin, Daniel, Johan och Johannes (skon kille fran smaland) en familj i en bil som sager att en tsunami har traffat Japan och vi maste darifran! Anton, som kanske hade hunnit sova i tio minuter blev lite forvanad nar Johan vackte honom med nyheten... Johannes sprang runt och vackte hela hostelet och tillsammans med all var packning begav vi oss upp i bergen, utan att veta vad som skulle handa. En bit upp fick vi aka med en flakbil till narmaste bensinstation. Efter en stund dar tog vi bussen till Cobano, en liten by uppe i bergen. Vantan borjade... Internetcafet oppnade och vi kunde uppdatera oss. Vi somnade sa fort vi satt bekvamt och vi kande pa oss att den dagen skulle bli lang, och det blev den. Vi satt pa en restaurang tillsammans med ett gang andra resenarer fran hostelet och foljde nyheterna pa tv. Katastrof. Tsunamin skulle enligt CNN traffa Costa Ricas kust runt klockan fyra pa eftermiddagen. Runt klockan tre bestamde sig Anton, Johan och Daniel for att aka tillbaka till Santa Teresa for att kunna se vagen. Martin tog det sakra fore det osakra och stannade kvar i byn medans de tre nyfikna (kanske dumma?) pojkarna tog en taxi mot stranden. Innan hade de last om ett hotell som lag uppe i bergen med en pool som sag ut att fortsatta ut i havet och perfekt utsikt. De akte upp och upp i bergen, kom fram till hotellet och kunde inte sluta le. Sju kalla ol senare och en underbar solnedgang (det kom ingen vag) begav de sig tillbaka till hostelet dar de traffade Martin igen. Faran var over. Dagarna rullade pa som vanligt och bjod pa en och annan champions league-match tillsammans med var numera gode van Julen fran Baskien.
En av dagarna hyrde vi fyrhjulingar och akte offroad i en timma tills vi kom fram till Montezumas vattenfall. Det blev en go dag med ett fjortonmeters hopp fran ett vattenfall.
Datumen flog forbi och vipps sa var vi i Alajuela, en stad nara flygplatsen, dar vi spenderade den sista dagen tillsammans med Julen och ett par ol.
Om det var vagorna som var grymma eller om det var vi som hade blivit battre pa att surfa pa fyra veckor ar vi inte sakra pa, en kombination kanske! Det gick i vilket fall valdigt bra for bada tva.
Dagarna i Santa Teresa sag ungefar ut sahar:
Vakna innan solen
Ga ner barfota till stranden med bradan under armen
Surfing i kanske tva timmar
Pannkaksfrukost
Hang med vara goa vanner pa hostelet
Lunch
Vila
Solnedgangssurf
Middag
Ol
Ol
Kanske en vals eller tva
Sahar levde vi under tva och en halv vecka. Det var najs.
Sent en natt/tidigt en morgon pavag hem fran sista valsen moter Martin, Daniel, Johan och Johannes (skon kille fran smaland) en familj i en bil som sager att en tsunami har traffat Japan och vi maste darifran! Anton, som kanske hade hunnit sova i tio minuter blev lite forvanad nar Johan vackte honom med nyheten... Johannes sprang runt och vackte hela hostelet och tillsammans med all var packning begav vi oss upp i bergen, utan att veta vad som skulle handa. En bit upp fick vi aka med en flakbil till narmaste bensinstation. Efter en stund dar tog vi bussen till Cobano, en liten by uppe i bergen. Vantan borjade... Internetcafet oppnade och vi kunde uppdatera oss. Vi somnade sa fort vi satt bekvamt och vi kande pa oss att den dagen skulle bli lang, och det blev den. Vi satt pa en restaurang tillsammans med ett gang andra resenarer fran hostelet och foljde nyheterna pa tv. Katastrof. Tsunamin skulle enligt CNN traffa Costa Ricas kust runt klockan fyra pa eftermiddagen. Runt klockan tre bestamde sig Anton, Johan och Daniel for att aka tillbaka till Santa Teresa for att kunna se vagen. Martin tog det sakra fore det osakra och stannade kvar i byn medans de tre nyfikna (kanske dumma?) pojkarna tog en taxi mot stranden. Innan hade de last om ett hotell som lag uppe i bergen med en pool som sag ut att fortsatta ut i havet och perfekt utsikt. De akte upp och upp i bergen, kom fram till hotellet och kunde inte sluta le. Sju kalla ol senare och en underbar solnedgang (det kom ingen vag) begav de sig tillbaka till hostelet dar de traffade Martin igen. Faran var over. Dagarna rullade pa som vanligt och bjod pa en och annan champions league-match tillsammans med var numera gode van Julen fran Baskien.
En av dagarna hyrde vi fyrhjulingar och akte offroad i en timma tills vi kom fram till Montezumas vattenfall. Det blev en go dag med ett fjortonmeters hopp fran ett vattenfall.
Datumen flog forbi och vipps sa var vi i Alajuela, en stad nara flygplatsen, dar vi spenderade den sista dagen tillsammans med Julen och ett par ol.
Kommentarer
Trackback
