Cahuita - en dag i vykortet
Vi borjar med att be liiite om ursakt for att vi har varit sa daliga med att skriva pa sista tiden... Skriver fran San Diego nu och det gar inte att ladda bilder sa ni far klara er utan :)
Efter att brannan avtagit lite under nagra dagar med regn sa kom vi fram till Cahuita, cirka trettio minuter norr om var forra destination Puerto Viejo de Talamanca. Vi kom fram pa eftermiddagen, hittade ett hostel till okej pris och gick sedan for att ata middag. Det vi sa innan vi kom till Cahuita var att vi skulle stanna dar samma dag som vi kom och sedan aka vidare mot vastkusten morgonen darpa, men efter att Anton sagt sitt om hurvida han ville aka eller inte sa borjade de andra tanka efter och andra sig till att stanna en hel dag till. Det gjorde vi ratt i.
Vi vaknade upp, packade vara vaskor med kamera och solkram, handlade lite picknick och begav oss mot ingangen till Cahuitas nationalpark. Vi besokte parken en snabbis dagen innan men hann inte langt innan en vakt sa att vi inte kunde ga langre innan det blev morkt. Vi vandrade pa en stig genom en gron och frodig skog med det korallbla havet lockandes genom stammarna mot ost. Aporna skrek och lockade till ett och annat foto. Vi gick ratt sa langsamt eftersom att det var sa mycket att se! Vi lekte Tarzan i lianer, identifierade fotspar i leran och beundrade de stora myrornas highway dar de bar pa blad storre an handflatan (nastan). En tvattbjorn satt dar, en stor fjaril dar. Mycket att se helt enkelt, men efter kanske fyrtio minuters promenad kom vi utanfor skogens granser och hamnade pa en vykortsperfekt strand. Vi var lite hungriga sa vi bestamde oss for att ata lite mackor med jordnotssmor som vi hade handlat innan. Ratt var det ar skriker Anton till, det var en apa som hade skramt honom nar han rotade runt i sin vaska. Apan fick med sig Daniel och Johans pase med brod! En bit in i skogen under en gren satt apan sen och tryckte i sig hela brodet samtidigt och hanlog nastan lite mot tva besvikna herrar som onskar att de kunde klattra battre. Efter incidenten med apan ville Anton och Daniel ha varsin kokosnot. De hittade en palm med stora och mogna notter, Anton klattrade upp i ett trad bredvid palmen och borjade forsoka fa ner dem. Efter en hel del bevis pa kreativitet fick Anton tillslut ner tva notter. Att oppna en kokosnot ar svarare an man tror men de bada Robinsonarna lyckades efter hart slit fa ut varsin not ut noten (den klassiska bruna med tre hal). En schweizisk armeknivs korkskruv fungerade perfekt for att fixa ett drickhal, och sa gott det var!
Efter nagra timmars strandhang begav vi oss hemat. Halvvags tillbaka motte vi en local som visade oss tva ormar som tydligen var valdigt giftiga! Vi gick vidare och motte en grupp med tvattbjornar. Anton tyckte, dels att Martin kunde fa ta en bra bild, och dels att de sag sa snalla ut sa han ville gosa med en. Han satte sig pa huk och lockade med handen. Big mistake. Den pa utsidan gulliga tvattbjornen visade sig vara en varelse sand fran helvetet pa insidan. Nar den var tio centimeter ifran Anton liknade den mer en orm nar den attackerade hans hand! Ett kraftigt hugg senare blodde det fran en vansinnig Antons hand. GOSA ALDRIG MED VILDA DJUR OM DE HAR TANDER! Speciellt inte tvattbjornar, de ar elaka. Efter att Anton gjort allt han kunnat for att suga ut all eventuell rabiessmitta ur sina tva sar gick vi vidare hemat. Vi avslutade dagen med en bigsize ol.
Morgonen darpa tog vi bussen mot vastkusten och Santa Teresa...
Efter att brannan avtagit lite under nagra dagar med regn sa kom vi fram till Cahuita, cirka trettio minuter norr om var forra destination Puerto Viejo de Talamanca. Vi kom fram pa eftermiddagen, hittade ett hostel till okej pris och gick sedan for att ata middag. Det vi sa innan vi kom till Cahuita var att vi skulle stanna dar samma dag som vi kom och sedan aka vidare mot vastkusten morgonen darpa, men efter att Anton sagt sitt om hurvida han ville aka eller inte sa borjade de andra tanka efter och andra sig till att stanna en hel dag till. Det gjorde vi ratt i.
Vi vaknade upp, packade vara vaskor med kamera och solkram, handlade lite picknick och begav oss mot ingangen till Cahuitas nationalpark. Vi besokte parken en snabbis dagen innan men hann inte langt innan en vakt sa att vi inte kunde ga langre innan det blev morkt. Vi vandrade pa en stig genom en gron och frodig skog med det korallbla havet lockandes genom stammarna mot ost. Aporna skrek och lockade till ett och annat foto. Vi gick ratt sa langsamt eftersom att det var sa mycket att se! Vi lekte Tarzan i lianer, identifierade fotspar i leran och beundrade de stora myrornas highway dar de bar pa blad storre an handflatan (nastan). En tvattbjorn satt dar, en stor fjaril dar. Mycket att se helt enkelt, men efter kanske fyrtio minuters promenad kom vi utanfor skogens granser och hamnade pa en vykortsperfekt strand. Vi var lite hungriga sa vi bestamde oss for att ata lite mackor med jordnotssmor som vi hade handlat innan. Ratt var det ar skriker Anton till, det var en apa som hade skramt honom nar han rotade runt i sin vaska. Apan fick med sig Daniel och Johans pase med brod! En bit in i skogen under en gren satt apan sen och tryckte i sig hela brodet samtidigt och hanlog nastan lite mot tva besvikna herrar som onskar att de kunde klattra battre. Efter incidenten med apan ville Anton och Daniel ha varsin kokosnot. De hittade en palm med stora och mogna notter, Anton klattrade upp i ett trad bredvid palmen och borjade forsoka fa ner dem. Efter en hel del bevis pa kreativitet fick Anton tillslut ner tva notter. Att oppna en kokosnot ar svarare an man tror men de bada Robinsonarna lyckades efter hart slit fa ut varsin not ut noten (den klassiska bruna med tre hal). En schweizisk armeknivs korkskruv fungerade perfekt for att fixa ett drickhal, och sa gott det var!
Efter nagra timmars strandhang begav vi oss hemat. Halvvags tillbaka motte vi en local som visade oss tva ormar som tydligen var valdigt giftiga! Vi gick vidare och motte en grupp med tvattbjornar. Anton tyckte, dels att Martin kunde fa ta en bra bild, och dels att de sag sa snalla ut sa han ville gosa med en. Han satte sig pa huk och lockade med handen. Big mistake. Den pa utsidan gulliga tvattbjornen visade sig vara en varelse sand fran helvetet pa insidan. Nar den var tio centimeter ifran Anton liknade den mer en orm nar den attackerade hans hand! Ett kraftigt hugg senare blodde det fran en vansinnig Antons hand. GOSA ALDRIG MED VILDA DJUR OM DE HAR TANDER! Speciellt inte tvattbjornar, de ar elaka. Efter att Anton gjort allt han kunnat for att suga ut all eventuell rabiessmitta ur sina tva sar gick vi vidare hemat. Vi avslutade dagen med en bigsize ol.
Morgonen darpa tog vi bussen mot vastkusten och Santa Teresa...
Kommentarer
Trackback
