antonochmartin

Efter att ha akt med Colin McRae pa en vag gjord av grevè ost sa har vi nu alltsa kommit fram till den genuina surfbyn Santa Catalina. Dagarna bestar av farsk frukt, nybakade empenadas, stekande sol och svajande palmer over vita strander. Byn har klarat sig fran den varsta turismen (an sa lange) och man koper nyplockade vattenmeloner, ananasar och bananer av en bil som kommer varannan dag, man koper sin farska fisk av fiskarna nar de kommer in pa kvallen, man gar pa den dolda stigen en bit in i djunglen for att kopa sina rykande farska empenadas pa morgonen innan man gar en liten promenad till faglarnas sanger for att komma till favorit stranden. Nar man har gjort allt detta? Da ligger man i en skon hangmatta i skuggan, kanske laser man boken om Robinson Crusoe? Om nagon nu skulle gora det sa kan jag be er att slanga den boken. Las detta istallet:

Allt borjade en tidig morgon. Vi satt och at frukost tillsammans med en engelsman, Toby, och en amerikan, Bryan, och funderade over vad dagen skulle kunna erbjuda. Toby och Bryan skojade om att vi skulle tavla om vem som kunde simma snabbast till on som ligger (till synes) hyffsat nara stranden dar vi bor. Skojandet blev allvar och vi utrustade oss med simfenor och cyklop.  

Bryan, Toby och Martin radade upp sig pa startlinjen en bit ut pa den lagvattensdrabbade stranden. Anton hade planerat att agera fotograf!

Ready, set, GO!

Startskottet gick och de tre musketorerna sprang allt var de kunde ut i vattnet for att vinna vadet som innebar att forloraren bjod pa middag och en ol. Bryan tog taten medans Martin och Toby hade ett race sinsemellan. Halvvags till andra on forstod vi hur langt det egentligen var. femtio minuter senare kravlade sig Bryan upp pa den avlagsna on som vinnare, tvaa kom lite ovantat kameramannen Anton som trots sitt handikapp med en kamera i ena handen visade sig vara en skicklig simmare. Trea kom Toby och Martin kom pa en stark fjardeplats.

Det var det varsta jag gjort! Sa Martin sa fort han slapat sig ur det turkosa vattnet.

Val pa land beskadade vi en o som inte sett turismens dagar och vita strander samsades med turkos vatten och vassa klippor. Vi blickade tillbaka mot Santa Catalina. Simmade vi sa langt?!

Hungern tog vid och vi forsokte att fa ner kokosnotter, vilket visade sig vara svarare an man kan tro. Helt plotsligt kom det tva av ons skygga invanare. De larde oss konsten att jaga hummer utan att fanga nagot. Hungriga och uppgivna ville vi ta oss tillbaka till Santa Catalina, men vinden hade okat och strommarna var foradiska sa vi vagade inte simma igen. Pa stranden lag det mangder med bambustockar och annat skrap som vinden och haven tagit med sig. Akta overlevare som vi ar kommer vi pa den geniala idén att bygga en egen flotte! Arbetet delades upp och Anton och Toby gick ivag for att leta efter material som kunde binda ihop bambustockarna som Martin och Bryan samlade ihop. Timmar senare lag flotten fardig for sjosattning! Tillsammans bar de fyra Robinsonarna flotten ner till vattnet och blev inte forvanade over att den flot!

Tva personer fick sitta pa flotten och paddla medans tva fick simma bakom och putta pa. Nar vi borjade var overfard ropar en av invanarna: Tiburones, tiburones!. Att detta betydde haj visste de flesta av oss. Att det fanns tigerhaj, tjurhaj och sa vidare, ville vi helst inte ha vetat. Behall lugnet i stolen dar hemma, det varsta vi sag var en stor (STOR) skoldpadda som skramde livet ur Martin som trodde att det var en haj.

Vi paddlade pa med siktet installt, och med malet att overleva.

Efter mer an en timma nadde vara fotter antligen bottnen, vi var framme!

Sa, Robinson Crusoe? Vem ar det?