antonochmartin

Efter att ha aterhamtat oss fran vandringen sa lamnade vi bergen och Boquete for den har gangen. Bussen tog oss till den storre staden David, soder om bergen. I David stannade vi bara pa busscentralen och at en valbehovd lunch. Efter lunchen satte vi oss i nasta buss som skulle ta oss till Panamas karibiska kust och ut till ogruppen Bocas del Toro. Bussen akte upp i bergen och AC:n stangdes av, det var svalare pa hogre hojd. Vi blickade ut over oandliga bergskedjor som var tackta av djungel och pyntade med floder lite har och var. Solen borjade ga ner ungefar samtidigt som vi borjade aka ner fran bergen. Slingriga asfaltsvagar som forlorat slaget mot regnet tog oss ner till havsniva och vi var snart framme.

Fyra timmar senare kom vi fram till den lilla hamnbyn Almirante dar vi skulle aka bat ut till oarna, men va? Kom vi forsent? Vi blev, tillsammans med sex andra resenarer och deras baggage, nastan uppslangda pa en taxibils flak slirade vi ivag ner till hamnen. Utan att ha tankt pa att det kanske gar en sista bat klockan arton stog vi dar och sag pa medans en fullpackad liten bat med alldeles for stora motore r puttra ivag genom det spegelblanka vattnet. Fan.

En vänlig man kunde dock utan problem fylla sin egen bat full med dumma turister som "hamnat" fel. Batresan tog ungefar en halvtimma och delfiner vaktade baten.
Vi kom fram till ett partyredo Bocas del Toro vid sjutiden och slapade vara vaskor och brador till hostelet Mondo Taitu dar vi under kvallen utnyttjade deras formanliga glada timme.

Vi vaknade av att plattaket dundrade, kollade ut i fonstret, regn. Lag kvar i sangen. Regn. At en gratis pannkaka som inte hade platsat i djurmatshyllan. SOL! Vi smorjde in oss med solskyddsfaktor trettio och med surfbradorna under armarna stannade vi en taxi och bad honom att kora oss till Playa Bluff. Tjugo minuter senare kom vi fram till en palmvagg, vi avtalade en tid att bli hamtade av taxin och tackade for oss. Genom palmerna - strand. Vagorna sag alldeles for brutala ut for var smak. Till och med att bada verkade farligt. Efter en halvtimma tankte Anton och Daniel att de ville prova surfa anda. De paddlade ut och blev presenterade for vagornas styrka och de flyende vagornas strommar. Efter kanske fyrtio minuters slit kande deras fotter antligen sand igen. Bad vid strandkanten i vagorna och kokosnotsjakt blev dagens aktiviteter.





Innan avtalad tid kom taxin till stranden. Att det var folk i bilen kunde vi inte se forran dorrarna oppnades. Rok vallde ut och som vi trodde fanns det en taxichauffor i bilen. Han hade med sig tva tjejer som skulle till stranden. Han fragade om vi ville aka da istallet for var avtalade tid (kanske en timma innan avtal) och vi sa okej. Vi satte oss i bilen. I am sooo high boys.

Efter en taxitur med en forare som inte tyckte att det rackte att vara hog, utan som aven behovde rakna pengar och byta radiofrekvens samtidigt, kom vi tillbaka till hostelet. Vi lagade var standard middag (korv, pastasas och pasta) och gjorde oss redo for att utforska byn, nattetid. Dans, ol och... regn. Vara stylade frisyrer fanns endast pa bild och vi sprang mellan hustaken och genom vattenpolar. Som fem drankta katter kom vi tillbaka till hostelet och gav upp den dagen.

Vi vaknade av ett dundrande tak. Regn. Lag kvar i sangen. Regn. Forcerade en pannkaka som inte hade platsat i djurmatshyllan ner i vara tomma magar. Regn. Gick ut pa stan. Re...uppehall. Kollade lite butiker, satte oss vid internet. Sol? At en god lunch och drack en kall cola. Vaxlande molnighet. Gick hem och gjorde oss redo for en kvall i dansens tecken. Morkt. Glada gick vi ut pa gatan. Regn. Stannade i hostelets bar hela kvallen. Regn.

Vi vaknade av ett dundrande tak. Regn...  Vid den tiden bestamde vi oss for att ge upp karibiens vykortsstrander och vajande palmer. Det var inte kul. Vi packade vara vaskor och KOM I TID till en bat som tog oss tillbaka till Almirante. Regnade det? Sjalvklart inte.